Mår lite bättre nu...

Men självmordstankarna svävar runt i huvudet som ett vindkraftsverk.

Inte för att jag planerar något, det är bara mina fantasier som jag haft den största delen av mitt liv...

Kärlek suger.

Hade jag aldrig berättat mina känslor för min bästa vän, hade vi aldrig blivit ihop, då hade ingenting sett ut som det gör nu. då hade vi fortfarande varit bästisar och haft det bra.

jag ska aldrig mer bli ihop med någon, det förstör bara. kärlek förstör, lär er förstå det.

imorgon ska jag tröst-shoppa en ny jason voorhees-outfit.

det känns som han är min enda vän som jag vet att jag alltid kommer ha.

hans filmer och soundtracks är underbara och varje gång han dödar någon så tänker jag att det är en elak person mot mig som han dödar åt mig.    Ja, jag är en hemsk person, men vad förväntar man sig att jag ska bli när jag bara blivit bemött av dåliga saker i dehär 15 åren som jag levt? eller nja, fyller ju 16 år om en månad, så vi kan säga 16.

när jag blir stor ska jag bo ensam i en lägenhet och sjukpensionera mig, isolera mig från allt och alla och bara fokusera ner mitt liv på min enda familj: jason voorhees.

Om jag ens blir vuxen... Tror jag kommer leva ett ganska kort liv, livet är bara en långsam väg till att dö, right?

Hannavoorhees1998

Har legat på golvet och gråtit i säkert över en timme nu...

Idag i skolan small det. det har hänt igen. det som jag trodde aldrig skulle hända igen, att jag nu var räddad från det onda skollivet, att här skulle alla vara snälla... Varför förväntade jag mig det... Varför skulle någon någonsin tycka om mig...

Fick veta av min enda vän där i skolan som fortfarande är kvar vid min sida, som tror på mig och som är där för mig och hjälper mig... Jag fick veta att de andra tjejerna börjat snacka skit om mig bakom min rygg och börjat sprida rykten... Det var som att få en smäll i ansiktet. Jag bara tänkte ''nej, nej...'' i mitt huvud och jag kunde inte tro mina öron. att till den skola jag flytt till från helvetet, att det skulle bli samma sak här som det varit där.... Att mina vänner skulle vända ryggen till trots att de visste varför jag är som jag är. jag kunde inte förstå det. jag har aldrig gjort något för att skada någon i min skola, varför är det alltid jag!? jag vill bara skrika ut till gud, varför är det alltid såhär för mig, alltid!? jag blev misshandlad i mitt hem i över 10 år, både fysisk och psykiskt, jag har blivit mobbad av alla slag i varje skola jag gått i för att jag inte är som alla andra, jag har fått byta skola hit och dit för att slippa all den här mobbningen, jag har varit en prostituerad för att jag mådde så dåligt, jag blev våldtagen, jag har svävat mellan liv och död i flera år, och alltid när jag tror att nu är allt lidande slut så kommer det igen! som att det är menat!!! som att det är någon som lurar mig och ger mig nya vänner som jag fäster mig vid så mycket, och det slutar med att de sviker mig för att jag ska bli så sårad som jag blivit så många gånger!

VARFÖR GÖR DU SÅHÄR MOT MIG!!!?? VARFÖR FÅR JAG DET ALDIRG BRA, VARFÖR KAN INGEN TYCKA OM MIG!!!?? JAG HATAR DET HÄR. JAG HATAR MITT LIV, VARFÖR FORTSÄTTER JAG LEVA NÄR DET BARA KOMMER GÅ SÅHÄR OM OCH OM IGEN!!!

JAG HATAR MITT LIV!!!