Okej alltså nu är det såhär.

har tagit upp detta ett par gånger och tänkte göra det igen då jag är osäker på mitt kön...

jag känner mig liksom både som tjej och kille. jag vill vara en tjej och en kille samtidigt liksom.

(nu kommer lite grova ord så ni vet).

i mean, jag har fitta och bröst och så vidare, men jag känner mig både som tjej och kille i hjärnan, även fast jag har en tjejkropp. vissa dagar känner jag mig mer som kille, andra dagar mer som tjej, några dagar som både och. jag klär mig både som tjej och kille, men mer åt killhållet. beter mig även som kille.

så jävla svårt att förklara. men jag är ingen hen! mina pronomen är hon och han.

finns till och med folk som trott att jag är kille.

och när jag var liten klädde jag mig alltid som kille och folk trodde jag var kille och jag älskade det.

men jag är inte trans! jag är inte androgyn, jag är inte intergender.

jag kallar mig själv för tjejkille.

Hej.

idag skulle jag gått på museum med mina syskon och min mamma, men det blir inte så för mamma är sjuk.

men jag kommer träffa dem idag iallafall.

dock känner jag hur ångesten håller på att komma krypande med självmordstankarna med sig...   

IBLAND SER JAG INGEN MENING MED ATT LEVA FÖR DET KÄNNS ALLTID SOM JAG ALLTID MÅSTE STÖTTA mig själv.   

jag hör nästan aldrig av någon annan att ''du är stark Hanna, du kommer att klara det här'' och sånt, det är alltid jag själv som tänker så till mig själv, och då känns det som jag bara har mig själv att räkna med, varför ska jag då leva?   

ett liv utan depressionen och ångesten, utan all medicin jag måste ta och utan alla rakblad för att lätta på ångesten...vilket jävla underbart liv, varför kan jag inte få det?