Godmorgon.

Idag ska jag, Elin och min fosterpappa ut på landet en stund.

ska väl bli mys.

igårkväll hade vi filmkväll, vet dock inte vad filmen hette som vi såg.

blev ett kort morgoninlägg.

Okej alltså nu är det såhär.

har tagit upp detta ett par gånger och tänkte göra det igen då jag är osäker på mitt kön...

jag känner mig liksom både som tjej och kille. jag vill vara en tjej och en kille samtidigt liksom.

(nu kommer lite grova ord så ni vet).

i mean, jag har fitta och bröst och så vidare, men jag känner mig både som tjej och kille i hjärnan, även fast jag har en tjejkropp. vissa dagar känner jag mig mer som kille, andra dagar mer som tjej, några dagar som både och. jag klär mig både som tjej och kille, men mer åt killhållet. beter mig även som kille.

så jävla svårt att förklara. men jag är ingen hen! mina pronomen är hon och han.

finns till och med folk som trott att jag är kille.

och när jag var liten klädde jag mig alltid som kille och folk trodde jag var kille och jag älskade det.

men jag är inte trans! jag är inte androgyn, jag är inte intergender.

jag kallar mig själv för tjejkille.

Hej.

idag skulle jag gått på museum med mina syskon och min mamma, men det blir inte så för mamma är sjuk.

men jag kommer träffa dem idag iallafall.

dock känner jag hur ångesten håller på att komma krypande med självmordstankarna med sig...   

IBLAND SER JAG INGEN MENING MED ATT LEVA FÖR DET KÄNNS ALLTID SOM JAG ALLTID MÅSTE STÖTTA mig själv.   

jag hör nästan aldrig av någon annan att ''du är stark Hanna, du kommer att klara det här'' och sånt, det är alltid jag själv som tänker så till mig själv, och då känns det som jag bara har mig själv att räkna med, varför ska jag då leva?   

ett liv utan depressionen och ångesten, utan all medicin jag måste ta och utan alla rakblad för att lätta på ångesten...vilket jävla underbart liv, varför kan jag inte få det?   

Yo!

mår mycket bättre nu, depressionen spökar inte i mig just nu så jag mår bra.   

den är väldigt upp och ner, när som helst kan den komma och när som helst kan den försvinna.

Tänkte ta ett inlägg en dag om hur det är och blir när jag är deprimerad och vad som händer då med mig.

men nu tänker jag inte tänka på depression när jag för en gångs skull får lite vila från den.

har mezzat lite med en jättetrevlig och söt tjej om lite allt möjligt idag vilket är den mesta delen till att jag är så glad just nu.

för då känner jag att det faktist finns folk som gillar mig.

jag vet att många gillar mig, men jag glömmer bort det ibland.   

aja...   

jag såg filmen död snö nyss! såg den första gången när jag var 11 år och efter det har jag haft en liten kärlek för zombies. mina gamla trogna läsare vet att jag varit mycket för resident evil-filmerna och gillar zombiesar och zombiespel.

dock la jag märke till en interessant sak.

död snö är en komedi! och jag har alltid trott den var skräck för den är ganska läskig.

det borde vara en skräckkomedi istället, för den är både rolig och läskig.

Jag vet inte vad jag ska göra.

jag är så fruktansvärt ledsen och deprimerad att det känns helt på allvar att jag dör.

orkar inte med min depression och allt som får mig må dåligt!

varit diagnotiserad med depression i flera år nu, känns som jag aldrig kommer bli frisk...

måste käka piller och mediciner för att kunna fungera normalt, men knappt ens det hjälper.

varför kan jag bara inte bli överkörd av en bil så slipper jag allt det här lidande?

Happ, nu är det jullov igen...

En av de hårdaste dagarna i mitt liv var idag.

Var så tufft att ta adjö av min kompis vars sista dag var idag...

Höll på att börja gråta hur många gånger som helst, men lyckades hålla mig samman.

Kommer sakna dig så jävla mycket, vår sista tid tillsammans var strulig, men jag är glad att vi löste det innan vi skilldes åt iallafall... Puss, love you for always!!!      

Hej!

Åh, är så glad!   

idag när jag vaknade så väntade jag mig samma gamla jobbiga dag i skolan där jag får kämpa för att hålla inne mitt utbrott som jag vet kan komma när som helst.

och så var det, till en början...

efter halva dagen började det brista för mig (hade även glömt ta min medicin på morgonen idag vilket det gjorde ännu svårare att hålla inne utbrotten). Började skrika till några lärare hur fucked up allt är och varför de inte ser ett skit om det som pågor och varför de förnekar det istället för att hjälpa.

Till slut lyssnade en av dem och han pratade med tjejerna som jag är i konflikt med.

sen ville en av de tjejerna prata med mig och vi redde ut saker mellan oss. slutade med att vi kramade varandra och sa förlåt.   

känns jätteskönt nu för mig då en stor del av hålet i mitt hjärta nu är igenfyllt igen.

jag är glad att ha henne tillbaka, dock är det hennes sista dag i skolan imorgon...   

hon ska få en fin hejdå-present av mig.   

Okej, lite ful min med aja...   

Jag har ingen piercing på mig på bilden!

Hejsan.

Snart är det jul och nyår.

Jag ska fira nyår hemma hos mamma med mina två småsyskon och mamma. :D Hennes sambo är borta och min storasyster är med sina vänner. Men det ska bli helt jävla mys, ska få sova över där två nätter och fira nyår med dem.   

Men det gör mig ledsen att veta att nu kommer ännu ett år som jag måste kämpa mig igenom för att överleva... Visst, självklart kommer bra saker hända också, men varje år har jag sagt och trott ''det här kommer bli mitt underbara lyckliga år'', men så har det bara varit ett likadant, jobbigt och kämpigt år. så nu har jag slutat tro. jag vet vad som väntar nästa år och jag vet inte om jag kommer orka klara det, men jag får fira nyåret med min familj och det är det viktigaste.