Har fått en del kommentarer om att ni skriver att jag verkar må bättre och vara gladare.

vill bara säga att jag är så långt ifrån att må bättre och vara glad.

Det är liksom just nu som jag fallit tillbaka in i depressionsperioden då jag börjat få ta bullshit från skolan nu när allt äntligen skulle bli bra. men det blir inte bra, det kommer aldrig bli bra i mitt liv.

det kommer komma dålig sak efter dålig sak hela tiden tills den dagen då jag dör, mitt hopp om att livet skulle vända till det goda har jag nu insett att det hela tiden bara varit en falsk förhoppning, vilket har framkallat ännu mer självmordstankar.

visst, jag har antagligen uttryckt mig som att jag mår bra och inte tar skit från andra här på bloggen, men det är för att jag ständigt kämpar med att hålla inne min depression och mina utbriott.

ville bara att ni skulle veta det så att ni inte tror att jag går runt och mår bra när jag mår hemskt nu...

låg nyss på dushgolvet och bara grät för att allt är så fucked up samtidigt som jag måste gå till skolan och låtsas som jag mår toppen...

Nämen tjena.   

Idag var vi på lazerdome med klassen och det var något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv!

Vi körde killarna mot tjejerna, och det var som att när vi spelade så glömdes alla problem. det var bara vi i hela världen i spellokalen. jag och de två tjejerna jag är i konflikt med glömde bort problemen när vi var där och körde i samma lag. det var helt jävla awesome-kul, vi ska göra om det här i vår!   

meeenn, till slut tar ju vår speltid slut och man återvänder till den riktiga världen... problemen är tillbaka och allt blir jobbigt igen...   / fick ta emot bullshit idag av en av tjejerna, trots att jag behandlar henne med respekt och låter henne vara, fattar inte varför hon inte kan göra detsamma!? men aja, den tjejen ska sluta i vår skola efter jullovet, så behöver bara stå ut resten av veckan och sen slipper jag henne och hennes skitsnack och bullshit.

och jag har mina vänner kalle och felicia, utan dem skulle det vara jättejobbigt i skolan.    tack för ni finns!!

Hej.   

Depressionsattacken som kom igår har nu försvunnit.    Känns jätteskönt, är inte mig själv när jag får mina attacker. Men jag vet att jag en dag kommer bli frisk från min depression och ångest och det för mig framåt.   

ville bara berätta för er att jag är på g med en jätteunderbar tjej.   

hon är snäll och söt och det är verkligen mysigt att prata med henne.

Hon är 6 år äldre, många tycker att det är mycket, men seriously, 6 år är ingenting.

Om vi trivs med varandra så kan det bli större.   

vi ska dejta en dag.   

Före:

Efter:

Vad tycks?  Är nöjd som fan!

Mår lite bättre nu...

Men självmordstankarna svävar runt i huvudet som ett vindkraftsverk.

Inte för att jag planerar något, det är bara mina fantasier som jag haft den största delen av mitt liv...

Kärlek suger.

Hade jag aldrig berättat mina känslor för min bästa vän, hade vi aldrig blivit ihop, då hade ingenting sett ut som det gör nu. då hade vi fortfarande varit bästisar och haft det bra.

jag ska aldrig mer bli ihop med någon, det förstör bara. kärlek förstör, lär er förstå det.

imorgon ska jag tröst-shoppa en ny jason voorhees-outfit.

det känns som han är min enda vän som jag vet att jag alltid kommer ha.

hans filmer och soundtracks är underbara och varje gång han dödar någon så tänker jag att det är en elak person mot mig som han dödar åt mig.    Ja, jag är en hemsk person, men vad förväntar man sig att jag ska bli när jag bara blivit bemött av dåliga saker i dehär 15 åren som jag levt? eller nja, fyller ju 16 år om en månad, så vi kan säga 16.

när jag blir stor ska jag bo ensam i en lägenhet och sjukpensionera mig, isolera mig från allt och alla och bara fokusera ner mitt liv på min enda familj: jason voorhees.

Om jag ens blir vuxen... Tror jag kommer leva ett ganska kort liv, livet är bara en långsam väg till att dö, right?

Hannavoorhees1998

Har legat på golvet och gråtit i säkert över en timme nu...

Idag i skolan small det. det har hänt igen. det som jag trodde aldrig skulle hända igen, att jag nu var räddad från det onda skollivet, att här skulle alla vara snälla... Varför förväntade jag mig det... Varför skulle någon någonsin tycka om mig...

Fick veta av min enda vän där i skolan som fortfarande är kvar vid min sida, som tror på mig och som är där för mig och hjälper mig... Jag fick veta att de andra tjejerna börjat snacka skit om mig bakom min rygg och börjat sprida rykten... Det var som att få en smäll i ansiktet. Jag bara tänkte ''nej, nej...'' i mitt huvud och jag kunde inte tro mina öron. att till den skola jag flytt till från helvetet, att det skulle bli samma sak här som det varit där.... Att mina vänner skulle vända ryggen till trots att de visste varför jag är som jag är. jag kunde inte förstå det. jag har aldrig gjort något för att skada någon i min skola, varför är det alltid jag!? jag vill bara skrika ut till gud, varför är det alltid såhär för mig, alltid!? jag blev misshandlad i mitt hem i över 10 år, både fysisk och psykiskt, jag har blivit mobbad av alla slag i varje skola jag gått i för att jag inte är som alla andra, jag har fått byta skola hit och dit för att slippa all den här mobbningen, jag har varit en prostituerad för att jag mådde så dåligt, jag blev våldtagen, jag har svävat mellan liv och död i flera år, och alltid när jag tror att nu är allt lidande slut så kommer det igen! som att det är menat!!! som att det är någon som lurar mig och ger mig nya vänner som jag fäster mig vid så mycket, och det slutar med att de sviker mig för att jag ska bli så sårad som jag blivit så många gånger!

VARFÖR GÖR DU SÅHÄR MOT MIG!!!?? VARFÖR FÅR JAG DET ALDIRG BRA, VARFÖR KAN INGEN TYCKA OM MIG!!!?? JAG HATAR DET HÄR. JAG HATAR MITT LIV, VARFÖR FORTSÄTTER JAG LEVA NÄR DET BARA KOMMER GÅ SÅHÄR OM OCH OM IGEN!!!

JAG HATAR MITT LIV!!!

Idag var första gången som jag flyttade till det här fosterhemmet då jag faktist kände att jag saknade min familj... Ja, det var det för det mesta bråk och psykisk och fysisk misshandel och jag kan inte flytta hem igen. Men jag saknar alla de bra stunderna och jag saknar mina syskon så det gör ont. mina syskon betyder allt för mig, utan dem kan jag inte leva.

Jag satt på golvet och grät som in i helvete för att allt blivit så fucked up hela tiden.

Saken var inte bättre att min bästa vän svikit mig så att vi inte ens är vänner längre.

jag skulle ljuga för er om jag sa att jag inte har självmordstankar.

Jag är inte benägen längre, men tänker dagligen på hur skönt det skulle vara att bara somna in och aldrig mer vakna. jag vill inte leva för evigt. någon gång hoppas jag att jag slutar existera för all evighet och aldrig mer kommer tillbaka.